Världens bästa filmer

När man ändå pratar dunderfräcka dödsrobotar (sort of) kan man ju bara inte nämna Paul Verhovens sotsvarta samhälls satir RoboCop.

Året är 1987 som den släpptes och jag var typ 5 år gammal. Så naturligtvis såg jag den inte då.

Men det bör nog ha varit där i samma veva som jag såg Terminator 2. Så min gissning är att jag var (givetvis) något för ung för att förstå dess samhällskritik, och ens se den alls. För jag var nog runt 10-12 år gammal.

Men jag hade ju faktiskt sett Polisskolan, så det här var ju en film om poliser med, right?

Dock får man nog säga att Mahoney har det lite mera chill än vad Murphy har.

Ett laglöst Detroit city, i närpå noir-känsla med globala "elaka" företag och gängkriminalitet som nästintill drivs av sadism så är det givet att jag som kletig snorvalp inte förstod allt.

Jag såg om filmen för några år sedan, lagom efter att jag sett rebooten med vårt svenska stjänskott Joel Kinnaman. Hemsk hemsk upplevelse.

Och det slår mig hur mycket små saker som Paul bakar in i filmen som var någon slags framtidsvision för hur han såg att omvärlden höll på att förändras.

Idag när jag ser film så reagerar jag inte riktigt på det kalla råa som målas upp i filmer. Det är allt som ofta vardag, och jag rycker lite på axlarna när jag ser PR-maskinerna som säger att allt är såååå våldsamt.

Men när jag såg om RoboCop så känns det verkligen rått. Det är kallt, det är våldsamt och avskalat i all sin enkelhet.

Jag kan bara inte nog ge kärlek till Paul Verhoven och hans odödliga mästerverk.

Dead or alive you are comming with me!